Det hävdas ofta att Sverige behöver en ny berättelse. Påståendet har blivit en klyscha, så överanvänd att det i sig är en berättelse om Sverige i dag. Det basuneras ut med självklarhet från proffstyckare och motivationstalare som oftast också överanvänder orden narrativ och diskurs.
Nu senast var det Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson (Aftonbladet, 14/4) som efterlyste vänsterns nya berättelse om Sverige, som svar på den högernationalistiska som ”bygger på en lögn om ett land som igår var harmoniskt och homogent”.
Att exemplifiera med Aftonbladets kultursida är lite orättvist, för tjatet om nya berättelser har lika ofta kommit från mittfältets högerkant. Inte minst i näringslivet har många en övertro på vad en stark berättelse kan göra för att skapa färdriktning och resultat.
Visst är det viktigt att politiker och företag förklarar vad de gör, men entusiasm väcker de när de löser problem eller skapar möjligheter. Och berättelser varken löser problem eller skapar möjligheter. Det är verkligheten som räknas, och den går inte att snacka bort.
Göran Perssons gröna folkhem och Alliansregeringens arbetslinje lyfts ofta fram som de två senaste framgångsrika berättelserna i svensk politik. De var säkert ett internt stöd för att ställa rätt frågor och ge dessa rätt svar. Men det var inte berättelserna som stärkte Sveriges ställning, eller som ens fick väljarna att rösta på dessa regeringar. Det var skickliga ledarskap kombinerade med en överlag gynnsam tid i omvärlden.
I politiken är tiden helt enkelt förbi då svenska folket låter sig gripas av en enda gemensam berättelse. Både värderings- och medielandskapet är för splittrat.
I näringslivet är målgruppen kanske något mer avgränsad, men där riskerar för mycket fokus på berättelsen lätt att tippa över mot greenwashing och beskrivningar av hur företaget skulle vilja vara snarare än hur det är. Om företaget fokuserar på vad som är bäst för kunder, medarbetare och aktieägare så är det mesta vunnet. Att kunna förklara detta är den berättelse som räcker.
Sverige har i dag viktiga problem att lösa. Reformbehovet är stort. Vad som behövs är mer politik för detta, inte berättelser om politiken.
