”Den mest extrema situationen som vi kanske ändå måste ta höjd för är att det ska bli krig i Sverige eller i vårt direkta närområde och att en antagonist av någon form då faktiskt försöker slå ut livsmedelsförsörjningen”, säger Camilla Eriksson, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Sveriges livsmedelsberedskap, som den en gång såg ut, avvecklades under 1990-talet. De sista svenska beredskapslagren såldes ut i början av 2000-talet. Konserver med ärtor, morötter, bönor och majs. Konserver med köttbullar, korv och makrill. Pasta och ris. Allt avvecklades.
Under flera decennier har det inte funnits någon nationell planering för livsmedelsberedskapen i Sverige. Det finns i dag ingen svensk myndighet med ansvar för livsmedelsförsörjningen i kris och krig.
Den statliga utredningen ”En ny livsmedelsberedskap”, som presenterades i februari i år, vill råda bot på en del av bristerna i svensk livsmedelssäkerhet vid händelse av kris. Utredningen pekar på kommunerna som huvudsakligen ansvariga för den framtida livsmedelsberedskapen i landet, men också på den enskildes ansvar. Vi bör till exempel alla ha mat hemma för minst en veckas förbrukning.
Utredningen föreslår också en ny lag om livsmedelsberedskap där beredskapslagring och skydd av jordbruksmark ingår. Dessutom ska ett livsmedelsberedskapsråd inrättas, en nationell funktion för att tidigt upptäcka hot mot livsmedelsförsörjningen.
Nya beredskapslager ska också inrättas. Nu handlar det dock inte längre om konserver och torrvaror utan om insatsvaror för att kunna hålla jordbruket igång, som mineralgödsel, växtskyddsmedel och utsäde.
”Det där är ett ganska vanligt missförstånd. Det lagrades en del färdiga livsmedel i det gamla systemet, men det man framför allt lagrade var insatsvaror för att hålla i gång produktionen. Det var diesel, handelsgödsel, utsäde och bekämpningsmedel. Det är egentligen ganska mycket samma tänk”, säger Camilla Eriksson.
Kostnaden för en ny svensk livsmedelsberedskap bedöms bli 2,3 miljarder kronor över tre år.
Historisk har den svenska livsmedelsberedskapen fokuserat både på beredskapslager av livsmedel och på att ha inhemskt produktion. Nu läggs allt fokus på det senare. Men det är långt ifrån okomplicerat, enligt Camilla Eriksson.
”Man tänker sig att i krig så kommer vi att vara mer beroende av inhemsk produktion än vad vi är annars. Det kan bli stora handelsstörningar och då ska vi inte vara så beroende av import. Men inom livsmedel är det jättekomplicerat. Då handlar det både om färdiga livsmedel och om allt som behövs för att hålla igång produktionen av livsmedel.”
”Det är en mycket komplex kedja. Vilken produkt man än går in på så finns det en massa beroenden om man backar tillbaka i produktionskedjan. Oavsett om man tar mjölk eller spannmål så krävs det ganska mycket för att få till en produktion.”
Frågan om livsmedelsberedskap kommer i dag också i ett lite annat ljus när vi är medlemmar i Nato.
”Ska vi göra den här planeringen fullt ut tillsammans med våra grannländer kanske? I det gamla totalförsvaret var det väldigt stort fokus på nationell förmåga, nationellt försvar. Vi var ju alliansfria och vi hade också den övergripande politiken för neutralitet i krig. Men planeringsförutsättningarna är ganska så annorlunda i dag.”
Samtidigt har vi coronapandemin i färskt minne, hur vi såg att nationella intressen seglade högst upp även då.
”Vid en allvarlig kris eller krig är det lätt att falla tillbaka i de tankarna. Vi har bara rådighet över det vi själva kan styra över nationellt. Vissa nationella intressen kommer nog alltid att finnas i de här frågorna trots att vi är Natomedlemmar”, säger Camilla Eriksson.
Nu är det inte heller bara den senaste tidens upptrappade oro kring geopolitik och krig som har fått upp frågan om behovet av en bättre svensk livsmedelsberedskap på bordet igen. En rad andra händelser i närtid som torkan 2018, pandemin 2020–2021 som sagt och cyberangrepp mot livsmedelsaktörer har likaså aktualiserat frågan.
Andra hot mot en säker tillgång till mat för dagen är kommande effekter av klimatförändringarna, smittsamma sjukdomar och radioaktiva utsläpp som också kan få allvarliga konsekvenser för livsmedelsförsörjningen.
I dag är Sverige självförsörjande på åtminstone tre livsmedel: spannmål, ägg och socker. Svenska morötter finns det också gott om. I stort bedöms dock Sverige ha en självförsörjningsgrad av livsmedel på 50 procent, det vill säga att vi producerar här i landet bara ungefär hälften av de livsmedel som vi konsumerar.
Om det blir krig eller annan kris och vi måste ransonera livsmedel bör varje person tilldelas mat motsvarande 3.000 kilokalorier per dag, enligt en färsk rapport från Jordbruksverket och Livsmedelsverket.
Det är långt ifrån någon kriskost eftersom ett rekommenderat kaloriintag ligger mellan 2.000 och 2.500 kalorier per dag för vuxna svenska kvinnor och män.
