Ulrica Sjöberg placerar en mazarin intill en rykande kopp kaffe på tallriken och blickar ut över viken.
”Många tror att det är det här vi gör, står med en kaffepanna och bara serverar fika. Ibland önskar jag att folk skulle se hur hårt vi sliter i köket – och i verksamheten”, säger hon och visar runt.
”Vi hanterar varuleveranser via en smal trappa i en ombyggd lägenhet, och ett kylrum som knappt uppfyller våra behov. Vi kan inte ens komma ut på balkongen. Många skärgårdskrogar upplever nog samma sorts logistiska problem.”
Tillsammans med systern Helena Pagoldh driver hon Sundbyholms Fritid som sedan 15 år tillbaka serverar mat, fika och glass i stora lass – men också erbjuder bryggbåtar för uthyrning samt en vedeldad bastu.
När de 2008 tog över verksamheten tog de det oväntade steget att lämna tryggheten och stadiga inkomster som polis (Ulrica) respektive butikschef (Helena).
”Visst, det var kanske knäppt, men vi var beredda att jobba extra, släppa prestigen och karriärstegen. Vi såg så mycket potential här ute”, säger Ulrica Sjöberg.
De har gått från att upprätthålla lag och ordning och att sälja skönhetsprodukter till att i dag föra samman människor vid Mälaren; På samma plats som de badade som barn, umgicks vid grillplatsen och hälsade på sin morbror och moster. Under tiden de har drivit verksamheten har systrarna genomfört betydande förändringar.
”Till en början fanns här bara en liten glasskiosk och ett servicehus. Vi har gradvis utvidgat. Vi är dåliga på att vara lediga, men jobba kan vi. Och med envishet kommer man långt”, säger Helena Pagoldh.
Sedan starten har omsättningen gått från 2,6 Mkr till närmare 11 Mkr – men resan har inte skett utan utmaningar, både yrkesmässigt och privat.
”Folk inser nog inte hur mycket uppoffringar vi har tvingas göra. Framför allt har vi missat i princip vartenda sommarlov med våra barn. Och att vara spontan med vänner på helger är inte så lätt”, konstaterar Ulrica Sjöberg, som inte sällan checkar in på 14-timmarspass på jobbet.
År 2020, mitt i pandemins härjningar, var hon ofta ensam på plats av ägarduon då Helena Pagoldh drabbades av cancer och var sjukskriven. Pandemin – och sjukskrivningen – ledde till en tid av självrannsakan och omstrukturering.
”Vi var tvungna att dra åt varenda skruv och ompröva alla våra beslut. Många av de aktiviteter vi tidigare utfört i marknadsföringssyfte, som nätverkande, fick läggas åt sidan”, berättar Ulrica Sjöberg.
”Dessutom stramade vi åt vår bryggbåtuthyrning och höjde priserna på grund av slitage. Vi ville verkligen fokusera på de som verkligen ville hyra. Det var svåra beslut att fatta, speciellt när man befinner sig i ett populärt besöksområde”, inflikar Helena Pagoldh.
Trots tuffa tider med vikten av anpassning och att få gäster att följa restriktionsreglerna lyckades man bibehålla omsättningssnurren.
”Vi hade bra tillströmning båda pandemisomrarna, och startade dessutom igång ett vinterkafé. Kalla dagar satt folk i sina tjocka overaller i snön och njöt av sin fika. Resultatet blev att vårt ekonomiska minus under vintermånaderna minskade jämfört med tidigare år”, säger Helena Pagoldh.
2020 var minst sagt ett tufft år för dig personligen?
”Ja, men jag försökte aktivera hjärnan och tänka företag när jag låg i sängen. Och när jag väl fick börja jobba igen sa Ulrica att jag var som en 'energizer bunny' på kortison.”
Nu är du tillbaka med full kraft igen?
”Mm, jag blev sjuk i cancer på nytt ifjol men sanningen nu är att jag är frisk – tills någon säger något annat. Jag vill inte att min identitet ska vara 'sjukdomen'.”
Trots tuffa år och i en bransch som vacklat har företaget vuxit sig starkare. Tidigare i år prisades man som Årets företagare i Eskilstuna/Torshälla. Men det som betyder mest för duon – konstaterar Ulrica Sjöberg – är alla möten med gästerna, de glada tillropen och att jobba med ny personal varje år.
”Många kommer till oss som unga, lite nervösa, kanske för sitt allra första jobb. Och de lämnar oss ofta med nyvunna vänner. Det är en ära att vara deras första steg in i arbetslivet.”
Planer på att vidareutveckla verksamheten saknas knappast. Men att bygga ut i naturreservatet ligger inte bara i systrarnas händer.
”Vi är lösningsorienterade och är duktiga på att trolla med knäna, men skulle behöva hjälp av Länsstyrelsen och kommunen för att kunna växa oss starkare”, säger Ulrica Sjöberg.
I väntan på det har de i stället valt att påbörja en utbildning till sommelierer.
”Det är ett sätt att investera i vår egen framtid. Vid 56 års ålder inser jag att jag inte kommer att kunna hålla samma tempo för alltid. Särskilt efter två tuffa sjukdomsperioder är det klart att man inte springer lika fort. Det kommer en tid efter detta”, säger Helena Pagoldh.
Ulrica Sjöberg nickar instämmande.
”Det har varit 15 år med både toppar och dalar – men framför allt väldigt roliga år. Att tjäna pengar är inte huvudmålet – däremot att sträva efter en ekonomisk stabilitet.”
