Allmänhetens uppmärksamhet och engagemang är avgörande för att bekämpa gängkriminaliteten. Mordet riskerar att – som många har konstaterat – skapa passivitet inför denna utveckling. Vem vågar vara den som säger ifrån, om det kan sluta med att man mister livet?
Bortom den omedelbara tragiken belyser mordet därför ett stort samhällsproblem, även för näringslivet: Om människor börjar att blunda, tystna och misstro varandra försvagas den sociala tilliten.
Sverige är ett av de länder där flest anser att det går att lita på människor i allmänhet, enligt en några år gammal undersökning från European Social Survey. Denna ledarredaktion har tidigare lyft fram detta som en av Sveriges främsta konkurrensfördelar.
”Hög social tillit är ett slags socialt kapital som fungerar som ett smörjmedel när människor behöver samverka”, skrev statsvetarna Bo Rothstein och Sören Holmberg i sin studie av ”höglitarlandet Sverige” år 2022. Vi litar på varandra. Vi undviker onödiga konflikter, men om något är fel vågar vi säga det till vår motpart. Affärer sker snabbare och billigare i länder där parterna på detta sätt är ärliga mot varandra och ett handslag går att lita på.
På senare tid har flera undersökningar visat att tilliten sjunker i delar av det svenska samhället. Gängkriminaliteten riskerar att förstärka denna utveckling. Relationen mellan människor och mellan människor och myndigheter undergrävs, och händelser som den i Skärholmen skyndar på detta. Så småningom kan det genomsyra hela ekonomin. Sveriges långsiktiga utveckling hotas, även ekonomiskt.
Politikerna var i förra veckan snabba att uttrycka sin bestörtning. Det är förstås en viktig signal, men ännu viktigare är att de nu agerar så kraftfullt som behövs för att bryta den destruktiva våldsspiralen. Än så länge har diskrepansen tyvärr varit stor mellan politikernas tonläge och den kraft de varit beredda att backa upp orden med. Lagskärpningar är på gång, men av gängens brutalitet säger sig självt att de inte räcker. Det kommer förmodligen behövas åtgärder som är tuffare än vad vi hade önskat i vårt samhälle.
Lika viktigt är dock att beivra vardagsbrotten, inte minst ur ett företagsperspektiv.
52 procent av landets butiker utsattes för brott under årets första kvartal. Dessa alarmerande siffror presenterades under måndagen i Svensk Handels trygghetsbarometer. Bara en tredjedel av handlarna polisanmälde stölder, drygt hälften anmälde hot, våld och inbrott. Redan här finns en allvarlig tillitskris. Många handlare tror uppenbarligen inte att rättsväsendet har intresse och förmåga att lösa brotten. Känslan att på detta sätt vara rättslös är knappast heller bra för övrig tillit.
Tyvärr saknar handlarna inte grund för sin uppfattning. Di har tidigare skrivit om hur polisen slentrianmässigt lägger ned utredningar, och ansvaret för att upprätthålla lagen i allt större utsträckning lämpats över på företagen själva. Om handlarna nu inte ens vågar säga till kunder som uppträder störande eller tas på bar gärning, försvinner ytterligare tillit.
Just handeln har faktiskt en nyckelfunktion i sammanhanget. I vissa utanförskapsområden är butiker de enda företagen som är kvar. Om handlarna inte kan eller orkar driva vidare verksamheten så fördjupas de sociala problemen. Till slut är knarkhandeln det enda lokala uttrycket för entreprenörskap. Det förbättrar inte chanserna att besegra gängen.
Innan ett barn beväpnar sig har det oftast begått just sådana mindre vardagsbrott. Det är välkommet att rikspolischef Petra Lundh i Di Weekend (12/4) lyfter fram just behovet att förbättra och snabba på handläggningstiderna vid utredningar av vardagsbrott. Det vore bra om hon lyckas, både för att strypa gängens rekrytering och bevara den unika svenska tilliten.
