IMF:s besked är både oroväckande och förvånande. Varför biter inte alla sanktioner som väst har infört mot Ryssland sedan krigsutbrottet? Tanken med dem var ju att försvaga ekonomin och därmed försämra landets möjligheter att kriga i Ukraina.
Det är framför allt upprustningen som driver tillväxten. Den ryska armén behöver mer av allt: robotar, stridsvagnar, flygplan och granater. Försvarsutgifterna väntas i år öka med mer än 50 procent till 6 procent av BNP.
”Långsiktigt är Putins krigsekonomi lika bräcklig som den sovjetiska planekonomin.”
Rysslands intäkter från olja och naturgas är märkligt robusta, trots sanktioner och pristak. Det kan Putin tacka Kina och framför allt Indien för. Indien köpte i fjol rysk olja för närmare 400 miljarder kronor, pengar som bidrar till att hålla den ryska krigsmaskinen igång.
Men en ekonomi som bara bygger på oljeintäkter och satsningar på försvaret är sårbar. Inflationen är dessutom hög, 7,4 procent i januari. Styrräntan är 16 procent vilket givetvis plågar konsumenterna. Dagens ryska ekonomi påminner om den i Sovjetunionen, som också kännetecknades av hög produktion av krigsmateriel och svag privat konsumtion.
Rysslands ekonomi är liten, mindre är de nordiska ländernas ekonomier tillsammans. Landet saknar innovationskraft och avancerad teknologi, den införskaffas till viss del via bulvanimport. Hundratusentals unga välutbildade ryssar har sedan krigsutbrottet gått i exil.
Ryssland är isolerat från många av sina tidigare handelspartners, kvar finns i stort sett bara Kina och Indien. Men till och med företag i dessa länder distanserar sig allt mer från Ryssland, antagligen av fruktan för att drabbas av utökade sanktioner.
Att döma ut sanktionerna som verkningslösa är förhastat. Den höga ryska tillväxten är inte uthållig. Långsiktigt är Putins krigsekonomi lika bräcklig som den sovjetiska planekonomin. Därför är det så viktigt att hålla det ekonomiska trycket uppe på Ryssland.
