Böjd över fritösen förbereder Claes Åkervall dagens arbetspass. Klockan är 06.30 och ännu återstår fyra och en halv timme innan Leons ska öppna igen.
”Även om vi har långa arbetsdagar har jag aldrig haft något problem med långa skift, eller att jobba till klockan 04 om det så behövs”, säger han.
I en stad där kulturen ständigt förändras har Leons genom åren fått en slags kultstatus i Norrköping. Det är ingen slump att den är omskriven i Jan Schermans bok Den svenska korvresan eller förevigad på bioduken i filmer som UFO Sweden och Goliat. Men det var inte förrän ett besök från Mustige Mauri och Youtube-gänget från Uppdrag mat som kiosken blev en digital sensation.
”De dök upp helt oväntat en fredag med kamerorna i högsta hugg. Klippet fick över 1,6 miljoner visningar. Nu kommer folk hit och ber om ’en Mauri', det vill säga en Bamse, hälften pommes, hälften mos, halv räka och en Pucko”, säger Claes Åkervall.
I 26 år har han ägt korvkiosken med anor från femtiotalet. En mängd svartvita bilder på kioskens fasad speglar en förfluten tid.
”Det är kul att iaktta äldre besökare som kommer hit och börjar prata med varandra. De är bundna av gemensamma minnen, även om de upplevt dem på olika sätt. Det är fascinerande hur en plats kan binda samman generationer och skapa historier som sträcker sig över årtionden.”
Att driva korvkiosk är Claes Åkervalls kall, som han uttrycker det.
”Visst, jag har avstått mycket i mitt privatliv, men samtidigt fått många positiva upplevelser här. Det har absolut varit värt det. Susanne (hans fru och kollega) tycker att vi borde lägga av medan vi fortfarande är på topp, men det lyssnar jag inte på. Jag är inte färdig än och älskar att arbeta, även om medarbetarna nog skulle tycka att det vore lugnare om jag inte vore här”, säger han med ett leende.
För tre år sedan blev Leons utsedda till Årets korvkiosk i Sverige. Trots hård konkurrens har man dessutom lyckats öka omsättningen år efter år på den här sidan millennieskiftet.
”Vi höjde nyligen priset på korv med bröd till en tjuga, efter att ha legat på samma pris sedan 1991. Rent företagsmässigt skulle vi kunna öka lönsamheten genom att höja priserna på allt vi säljer, men risken att tappa lojala kunder är inte värt det. Du ska kunna komma hit varje dag utan att känna dig rånad.”
En del av Leons framgångsrecept, påpekar Claes Åkervall, är att man varit trogen sin ursprungliga idé utan att sväva iväg.
”Medan andra större korvkiosker börjar dra åt snabbmatskedjornas håll med sina fasta menyer behåller vi den klassiska korvkioskens koncept. Här kan kunderna skapa sin egen meny. Många kunder vill ha autentiska drycker, inte bara syrapsbaserade alternativ. Och vi är noga att ha vår egen hamburgerdressing, senap, tzatziki, gurkmajonnäs och laxröra. Vår pommes innehåller till och med färskpotatis.”
Men allt är inte frid och fröjd i Claes Åkervalls värld. När Ostlänken enligt plan drar in över Butängen om ett par år får befintliga verksamheter se sig om efter nya alternativ. Leons arrendeavtal med kommunen går ut i december 2025.
Till dess måste Butängen genomgå stora förändringar, där över 100 verksamheter behöver omlokaliseras för att bereda plats för ett kommande infrastrukturprojekt. Även om många av dessa förändringar än så länge sker i det tysta arbetar Norrköpings kommun aktivt med att hitta nya platser för dessa verksamheter.
”De flesta byggnader här i Butängen är klara för rivning. Min dröm är att Leons ska få leva vidare – men på en annan plats. Vi har försökt engagera fastighetsägare i hopp om att hitta någon som verkligen vill ha oss på sin mark. Gensvaret är ganska bra”, säger Claes Åkervall.
Att smidigt och enkelt parkera intill Leons två matluckor har varit kioskens signum i snart 50 år.
”Många lastbilschaufförer undrar vart de ska ta vägen nu, var de ska äta. Det finns visserligen matställen längs motorvägarna, men det är svårt att hitta något inne i städerna där de inte hamnar i vägen för andra.”
Claes Åkervall berättar att många var skeptiska till att Leons verksamhet skulle kunna leva vidare när man flyttade till Butängen 1974, med tanke på dess avlägsna plats.
”Men vår korvkiosk är ju alltjämt en samlingspunkt för alla, oavsett bakgrund och samhällsklass. Att se en grupp motorburna sitta vid ett bord, ett gäng pensionärer intill och en grupp nyanlända invandrare vid ett tredje bord, alla i harmoni, det är kanske det jag är mest stolt över.”
