Det sägs att linjetalet var ett svar på intern kritik om att man inte bara kan kritisera regeringen och Sverigedemokraterna, utan att det behövs besked om Socialdemokraternas egen politik. Men S har numera – i vart fall på papperet – samma politik som regeringen på tunga samhällsområden som brottsbekämpning, säkerhetspolitik och migrationspolitik. En fråga som skiljer är dock den om privata inslag i välfärden. Det är därför Socialdemokraterna så intensivt håller fast vid detta ämne.
”I Region Stockholm går Magdalena Anderssons parti från ord till handling.”
Magdalena Andersson talade allra mest om skolan, men det var ingen tvekan om att hennes slutsatser gällde generellt, alltså att marknaden inte ska hantera några kommunala eller statliga uppgifter. Hon skyllde tågförseningar på att det inte är staten som sköter järnvägsunderhållet i egen regi.
Att kritisera privata inslag i välfärden skulle kunna uppfattas som en framgångsväg för Socialdemokraterna. Det är ju sannerligen en fråga med stort energiinnehåll, alltså vilken roll företag ska ha i vård, skola och omsorg.
Och S har ryggen fri i dessa frågor, eftersom de flesta reformer för privata driftsformer genomförts av borgerliga styren. Om Magdalena Andersson får frågan varför hon inte ändrade på dessa saker under åren 2014-2022, då regeringen leddes av S, kommer hon att svara att det under dessa år rådde en högermajoritet i riksdagen.
Men i Region Stockholm går Magdalena Anderssons parti från ord till handling. Den styrande majoriteten (S, MP och C med stöd av V) har beslutat att de sjukhus som drivs i aktiebolagsform ska återgå in i regionen, att en lång rad vårdval ska backas tillbaka och att en del upphandlade verksamheter ska avslutas. En avprivatisering, så att säga.
Denna region borde vara Socialdemokraternas skyltfönster, ungefär som Stockholm under många år ansågs vara Moderaternas skyltfönster. Med andra ord, den plats där man verkligen genomför den politik som man går till val på i rikspolitiken.
Men tänk om skyltfönstret visar upp en annan sak, något som medborgarna inte gillar. Tänk om det som märks är att Socialdemokraterna i Region Stockholm ljudligt svingar svärdet och skär bort uppskattade verksamheter. En psoriasismottagning – svisch! Specialiserad hudsjukvård och gynekologi – svisch! Inget vårdval för palliativ sjukvård i hemmet, stängd smärtklinik, nedlagd dygnetrunt-mottagning för Södermalms mest utsatta missbrukare, största allergimottagningen stänger, neddragen ätstörningsvård, stängda närakuter. Svisch, svisch, svisch.
Alla dessa stängningar är inte formellt sett beslutade av regionen och alla har inte verkställts ännu, men alla är en följd av regionens politik att begränsa de privata inslagen i vården.
Socialdemokraterna har genom decennierna varit noga med att inte backa tillbaka borgerliga reformer som har hunnit nå ut till medborgarna. Inga jobbskatteavdrag har upphävts, trots att S i flera år hade makt över budgeten enligt Decemberöverenskommelsen. Friskolereformen blev kvar trots att S hade möjlighet att avskaffa den efter regeringsskiftet 1994. Den fria etableringsrätten i primärvården togs bort men de läkare som redan startat eget fick vara kvar.
Tanken var att inga medborgare skulle behöva känna att det var Socialdemokraterna som tvingade dem att lämna den läkare eller den skola som de hade valt.
Nu bryter Socialdemokraterna mot sin egen strategi, och rycker bort fungerande alternativ som människor har valt – och värdesätter.
Det är en vänstersväng som kan slå tillbaka mot S.
