Wilma Emanuelsson, 20 år, har inte haft några problem att sysselsätta sig sedan hon tog studenten förra året. Hon jobbar heltid med sitt eget företag Itrack reading och eftersom hon inte tar ut någon lön konsultar hon vid sidan av som professionell hacker, föreläsare och styrelseledamot. De senaste åren har hon talat på konferenserna Women in Tech och Ted X.
”Jag tackade ja till alldeles för mycket direkt efter gymnasiet för att jag skulle ha något att göra och för att jag vill lära mig från olika perspektiv. Nu måste jag prioritera, men det är jättetråkigt att säga nej”, säger Wilma Emanuelsson.
På sin Instagramprofil har Wilma Emanuelsson kaxigt skrivit att hon ”garvar åt er cybersäkerhet sedan 2011”.
”Det vanligaste misstaget företag gör är att lägga enbart fokus på brandväggar och att säkra nätverk – alltså den tekniska sidan av it-försvar – men glömmer helt av den största sårbarheten: människor. Om inte de anställda har rätt utbildning och tar hotet på allvar kommer en organisation aldrig nå en hög nivå av säkerhet”, säger hon.
För tolv år sedan var Wilma Emanuelsson bara en vanlig tv-spelsintresserad 7-åring.
”Det hade kommit ett nytt spel som alla i klassen spelade. Jag var väldigt tävlingsinriktad men också väldigt dålig. Jag ville bli bäst, men inte genom att lära mig mer utan genom att se om det fanns ett sätt att fuska.”
Hon kände till fenomenet hackers och lyckades skaffa sig kunskap och kontakter.
”Lite senare gick jag till mina föräldrar och sa att jag vill bli världens bästa hacker. De hjälpte mig att låna lite böcker om programmering, vi kollade på filmer och de översatte allt från engelska. De trodde väl inte att det skulle hålla i sig så länge, men jag var helt uppslukad”, säger Wilma Emanuelsson.
Vad var det med hackandet som attraherade dig?
”Jag förstod att vi lever i en uppkopplad värld och att om jag kan ta kontroll över uppkopplade enheter så har jag en sorts kontroll över världen omkring mig. Det var inga positiva motiv då, jag var liten i en värld där man hade väldigt lite kontroll.”
Med tiden och mer erfarenheter, bland annat via forum där hon lärde sig av andra hackare, förändrades motiven.
”Det var verkligen en resa för mig att inse vilken makt som följer med att ha den här kunskapen, att man kan använda den positivt.”
Wilma Emanuelsson blev en så kallad etisk hacker. Vid 12 års ålder påpekade hon för hemkommunen att det fanns sårbarheter i dess hemsida och administrativa system. Efter att ha hackat sig in så långt det var lagligt lyckades hon till slut övertyga kommuntjänstemännen att problemet var verkligt.
”Från början ville jag först och främst skydda mina vänner mot mobbning, men när jag var ännu äldre gick jag med i en grupp som tog ned barnpornografi.”
För två år sedan vann Wilma Emanuelsson första pris i programmeringseventet Hack your world för gymnasieelever med idén till ett nytt hjälpmedel för dyslektiker. Hon grundade företaget Itrack reading där hon i dag äger 80 procent och jobbar febrilt tillsammans med den andra delägaren Lee Johannisson för att kunna lansera produkten i slutet av 2024.
Itrack reading kombinerar avläsning av ögonrörelser på en datorskärm och maskininlärning för att översätta det ögonen ser till ljud – i realtid.
”Det är en digitalisering av den mentala röst som hörs i huvudet när man läser på traditionellt sätt”, förklarar Wilma Emanuelsson.
”Mitt mål är att alla som behöver Itrack reading ska ha tillgång till det”
Hon inspirerades av en kompis som fått höra av lärare att hon klarade sig bra i skolan för att vara dyslektiker, trots att hon ville nå högre. Men kunskapsbrist bland lärare och inte minst brist på hjälpmedel håller fortfarande dyslektiker tillbaka i skolan.
”Med Itrack styr du texten och är engagerad på exakt samma sätt som någon som läser på traditionellt sätt. Du hör texten du läser och kan kontrollera hastigheten, var du läser, kan pausa och trycka på play.”
Hon beskriver det som en chock när hon insåg hur eftersatt dyslexiområdet är.
”Vi vill inte bara skapa ett hjälpmedel utan också förändra hur samhället ser på dyslexi. Den data vi samlar in ska användas för ökad förståelse”, säger Wilma Emanuelsson.
Planen är att lansera Itrack reading som en prenumerationstjänst som fungerar på datorer.
”Just nu jobbar vi bara med utvecklingen. Eye to speech för läsning är en ny typ av teknik så vi bygger från grunden och det kommer att kräva kompetens som vi inte riktigt har i teamet just nu.”
En forskningsstudie gjord tillsammans med Göteborgs universitet visade att Itracks eye to speech-teknik är överlägsen jämfört med befintliga lösningar. Itrack planerar en investeringsrunda under vintern för att ta in 7 Mkr.
”Vi har potential att transformera litteraturlandskapet genom att skapa möjligheter inom inkluderande läsning”, säger Wilma Emanuelsson.
Vad drivs du av?
”Jag tycker att det är otroligt kul att få dyka in i problem och bygga kreativa och innovativa lösningar. Jag är en nyfiken person helt enkelt. Jag har alltid varit fascinerad av hur teknologi kan förbättra våra liv, men är medveten om de risker och hot som finns i den digitala världen. Jag brinner för att se till att så få som möjligt drabbas av orättvisa, speciellt barn online.”
Du är 20 år gammal och driver redan två företag. Hur ser du på din egen framtid?
”Mitt mål är att alla som behöver Itrack reading ska ha tillgång till det. Jag har många andra idéer och jag tror att jag kommer att starta många bolag under mitt liv, men jag är inte en person som bara skapar och släpper – jag vill att det ska bli bra gjort rakt igenom.”
Hur viktigt är ekonomisk framgång för dig?
”När det gäller Itrack är det inte alls det som driver mig. Jag tänkte från början att det är ny teknik med stor potential, men i samma sekund jag kom i kontakt med dyslexivärlden var det något annat som grep tag i mig. Värdet vi kan skapa för människor är viktigast.”
Wilma Emanuelsson beskriver sig själv som entreprenör redan som barn, alltid med småprojekt och låtsasföretag på gång.
”Tidigare var jag orolig för att allting bara handlade om tävling och konkurrens, att man inte kunde lita på någon i näringslivet. Men när jag startade Itrack blev jag varmt bemött både här i Göteborg och Sverige generellt. Det är otroligt svårt att driva företag, jag ska inte romantisera, men jag får så mycket hjälp att jag inte känner mig ensam, och då blir det mindre läskigt. Jag känner ju en press hela tiden att leverera, speciellt på grund av min ålder.”
