Åsikterna går i tvär om skatten ska vara hög eller låg. Det är själva grunden i den moderna vänster-högerkonflikten och en central politisk skiljelinje. Vår demokrati mår bra av den typen av tydliga åsiktsskillnader som dessutom får konsekvenser för nästan all annan politik.
Vi tre som undertecknar denna text, och de organisationer vi företräder, ses ofta förorda lägre skatter. Det finns goda skäl till det. Lägre skatter innebär mer individuell frihet då människor får behålla mer av de pengar de tjänar ihop genom arbete. Sänkta skatter på arbete skapar starkare incitament att arbeta för de som i dag inte gör det, och det skapar incitament att arbeta och anstränga sig mer för de som redan gör det. Lägre skatter innebär också större utrymme för investeringar genom att företag lockas till Sverige. Sänkta skatter, på arbetsinkomster, kapital och företagande, ger högre tillväxt och ökat välstånd. Sverige har fortfarande bland de högsta skattetrycken i världen och i en tid när Sverige har lägst tillväxt i hela EU och tredje högst arbetslöshet, ja då måste mycket mer göras.
Det finns dock ett undantag, där vi förordar att skatten – på pappret – höjs med 250 miljarder kronor. Det handlar om den allmänna löneavgiften. Det är en del av arbetsgivaravgiften, en skatt på arbete som betalas in till staten av arbetsgivaren ovanpå den anställdes bruttolön. Löneavgiften är 11,62 procent av bruttolönen och är i praktiken en ren statlig löneskatt som drabbar alla som arbetar – hög- som låginkomsttagare.
Till skillnad från andra delar av arbetsgivaravgiften – alltså den skatt som arbetsgivaren betalar ovanpå den anställdes bruttolön – finns ingen koppling mellan löneavgiften och finansiering av de sociala trygghetssystemen som föräldraförsäkring och pensioner. Den allmänna löneavgiften går rakt in i statskassan. Det är en ren skatt på arbete, men den tas ut i det fördolda.
Den statliga inkomstskatten är progressiv, den tas endast ut på högre inkomster. Här skiljer sig den statliga inkomstskatten från den allmänna löneavgiften. Den dras i stället från den första intjänade kronan, på alla löntagares lön, oavsett hur liten inkomsten är. Totalt drar den allmänna löneavgiften in 250 miljarder kronor till statskassan varje år. Det kan jämföras med de direkta skatterna på arbete (kommunalskatt och den statliga inkomstskatten) som tillsammans uppgår till ungefär 720 miljarder per år. Men till skillnad från de direkta skatterna på arbete är det få som känner till den allmänna löneavgiften.
De flesta betalar betydligt mer i skatt på sin lön än vad de tror, eftersom arbetsgivaren i dag betalar in en stor del av skatten åt dem, vilket gör att en stor del av skatten inte syns på inkomstdeklarationen. En deltidsarbetande eller låginkomsttagare med en total månadslön på 18 000 kronor betalar 2 890 kronor i månaden i kommunalskatt, men dessförinnan 2 092 kronor i allmän löneavgift. En betydande del av löneutrymmet äts alltså i det dolda upp av den allmänna löneavgiften.
Det går att tycka olika om skattetrycket, men alla har rätt att veta vad de faktiskt betalar i skatt. Vi föreslår därför tre kostnadsfria förändringar som finansminister Elisabeth Svantesson skulle kunna lägga som förslag redan i år:
Döp om skatten till vad den är: en allmän statlig löneskatt. Det skulle göra skattesystemet mer transparent och fler skulle veta hur mycket skatt de faktiskt betalar.
Flytta skattskyldigheten från arbetsgivaren direkt till löntagaren. Därmed skulle arbetsgivaravgiften sjunka med motsvarande 250 miljarder om året, och den direkta inkomstskatten öka med motsvarande summa. För den enskilde löntagaren skulle bruttolönen stiga med nästan 12 procent.
Korrigera skiktgränserna för statlig inkomstskatt, förmånsgränserna i socialförsäkringarna, med mera, för att säkerställa att förändringen blir neutral.
Det finns ingen legitim anledning till att dölja skatteuttaget för arbetstagare genom att låta den allmänna löneavgiften fungera som en dold löneskatt. En sund debatt om skattetrycket i Sverige kräver att skattebetalarna känner till hur mycket de faktiskt betalar i skatt på sin lön.
Erik Bengtzboe, chefsekonom Skattebetalarna
Johan Grip, chefsekonom Företagarna
Fredrik Kopsch, chefsekonom Timbro
