Tjänstesektorn har under de senaste decennierna varit en tillväxtmotor i svensk ekonomi. Företagen växer snabbt men bidrar också till en ökad tillväxt i andra delar av näringslivet. En stor del av värdet som skapas syns inte ens i BNP-statistiken men märks desto mer när vi surfar, streamar eller använder appar, sökmotorer eller kartor. För att potentialen i samtliga delar av tjänstesektorn ska tas tillvara fullt ut behövs dock fler reformer.
I det långa perspektivet är det ökad produktivitet som skapar högre välstånd i ett samhälle. Dessvärre har den svenska produktivitetsutvecklingen under de senaste 15 åren varit en besvikelse. Från att ha legat i världstoppen – decenniet fram till 2007 ökade det svenska näringslivets produktivitet med fyra procent årligen – har produktivitetstillväxten stannat vid modesta 1,5 procent om året. En liknande inbromsning har skett i flera länder, men inte lika kraftig som i Sverige.
Det är främst industrins produktivitetstillväxt som har avmattats relativt våra konkurrentländer efter 2007. Produktivitetstillväxten har visserligen avtagit även i tjänstesektorn, men inte lika mycket. Och framför allt – produktiviteten i svenska tjänsteföretag har ökat betydligt snabbare än i tjänsteföretag i omvärlden.
Förklaringen är framför allt vår stora och snabbt växande flora av kunskapsintensiva företag. Dessa har under en längre tid haft en god tillväxt, men också bidragit till att de företag som använder deras tjänster kunnat växa. Det handlar främst om tjänster inom IT- och kommunikation, men även konsulttjänster inom exempelvis teknik, arkitektur, design, forskning och utveckling samt marknadsföring.
De kunskapsintensiva företagstjänsterna står för tolv procent av svensk BNP men har levererat 24 procent av BNP-tillväxten sedan 2010. Allra bäst har utvecklingen varit inom ”information och kommunikation” där produktiviteten har ökat med 4,5 procent per år sedan år 2008, dubbelt så mycket som i Euroländerna.
Många tjänstebranscher bidrar också till ökande produktivitet i andra branscher. I takt med att samhället tjänstefieras har även industrin kunnat dra nytta av utvecklingen. Industrins köp av tjänster har dessutom ökat kraftigt de senaste decennierna, mycket till följd av outsourcing av tidigare interna tjänsteverksamheter samt ett allt större tjänsteinnehåll i produkterna. Enligt en beräkning bidrar kunskapsintensiva företagstjänster till att industrins produktivitet ökar med åtminstone 0,3 procent per år.
Dessutom är tjänstesektorns bidrag till produktivitetsutvecklingen egentligen större än vad statistiken vittnar om. När nationalräkenskaperna en gång utvecklades skulle de mäta produktionen av fysiska varor. Utöver renodlade och etablerade tjänster blir även alltfler varor till digitala tjänster, några till och med kostnadsfria, vilket gör det svårt att mäta deras samhällsekonomiska värde. Ännu saknas större studier av dessa förändringars samlade effekter, men de studier som hittills gjorts visar att digitala tjänster med störst värde är sökmotorer, e-post samt navigering och kartor – samtliga i dag helt oumbärliga tjänster både privat och i arbetet.
Potentialen för fortsatt tillväxt inom tjänstesektorn är stor men detta förutsätter en bättre tillgång på arbetskraft med rätt kompetens. Det krävs därför fortsatta reformer för att öka utbudet av arbetskraft och säkerställa den kompetens som eftersöks.
De skattesänkningar på arbetsinkomster som regeringen nämnde vid överlämnandet av vårpropositionen behöver skyndsamt realiseras.
I dag utbildas alltför få ingenjörer i Sverige. Hälften av de som påbörjar en ingenjörsutbildning hoppar av innan examen. För att öka genomströmningen måste regeringen ta reda på orsakerna till avhoppen och genomföra de åtgärder som behövs.
Med krympande ungdomskullar blir Sveriges attraktionskraft på internationella talanger allt viktigare. Arbetskraftsinvandringen fyller redan i dag en viktig funktion, inte minst inom IT och teknik, men hämmas av långa handläggningstider. Arbetstillstånd för högkvalificerad arbetskraft måste ske i snabbspår där korta väntetider kan garanteras.
I dag är det billigare att investera i anläggningar och maskiner än i medarbetare. Detta är ett problem för hela tjänstesektorn, inte minst de företag som exempelvis utvecklar AI och andra digitala redskap där kraven på ständigt uppdaterade kunskaper är en förutsättning. Ett skatteavdrag för investeringar i medarbetarnas kompetens skulle stärka de svenska tjänsteföretagens internationella konkurrenskraft ytterligare.
Ann Öberg, vd, Almega
Lars Jagrén, seniorkonsult och tidigare chefekonom på Företagarna och Unionen
Patrick Joyce, chefekonom Almega
