EU:s klimatmål slår fast att nettoutsläppen av växthusgaser ska vara borta senast år 2050. Mycket av omställningen måste ske i industriföretagen, och den europeiska industrin har också det tekniska kunnandet och den nödvändiga innovationskraften. Men nettonollutsläpp kräver också ett politiskt ledarskap som stöttar industrin i EU genom att stärka konkurrenskraften med en industrigiv, som stimulerar de investeringar som är nödvändiga för att nå målen i den gröna given. Den gröna given och en industrigiv är på så sätt förbundna med varandra i symbios.
De svenska och europeiska industriföretagen är mitt inne i en historiskt stor omställning, där stora teknikskiften ska göras på kort tid, och hela värdekedjor förändras. Denna omställning är inte bara en nödvändighet för att hantera klimatet, utan också en unik möjlighet att skapa jobb och välstånd, och stärka Europas konkurrenskraft.
Men hur gärna företagen än vill ställa om är det praktiskt omöjligt så länge det inte finns tillräckligt med fossilfri energi, tillräckligt utvecklad och robust infrastruktur, och så länge investeringar bromsas av detaljstyrning, växande rapporteringskrav, och långa tillståndsprocesser. EU:s mål om nettonoll förutsätter att de industriella investeringarna sexdubblas jämfört med det gångna decenniet. Denna kraftsamling ska dessutom ske samtidigt som industrin i EU pressas av bland andra USA och Kina, som stöttar sina företag med stora subventioner. Målet kommer inte nås om inte konkurrensvillkoren för europeisk industri förbättras.
I februari i år samlades företrädare för europeisk industri i belgiska Antwerpen. Syftet med sammankomsten var att enas om de åtgärder som medlemsländernas regeringar, Europaparlamentet och inte minst den tillträdande EU-kommissionen behöver prioritera. Antwerpendeklarationen efterlyser åtgärder på tio områden varav följande tre är de mest angelägna.
I skrivande stund har ettusen företag och industriorganisationer ställt sig bakom Antwerpendeklarationen, och fler aktörer ansluter varje dag. Initiativet visar på en historisk enighet och tyngd. Budskapet till EU-institutionerna går inte att missuppfatta: För att omställningen ska bli av måste EU:s gröna giv kompletteras med en industrigiv – ett batteri av reformer som stärker näringslivets konkurrenskraft och skapar de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för företagen att ställa om.
Den svenska regeringen har ett tydligt mandat av väljarna att prioritera utbyggnaden av det svenska energisystemet och har sedan valet påbörjat ett viktigt reformarbete för att också stärka Sveriges konkurrenskraft. Denna handlingskraft behöver regeringen nu ta med sig till kommande rådsförhandlingar. Sveriges linje bör vara att den nya EU-kommissionen måste göra industrins konkurrenskraft till en bärande del i sin strategiska agenda för perioden 2024–2029.
EU:s mål om klimatneutralitet är en utmaning för ett samhälle som byggt sitt välstånd på fossila bränslen och insatsvaror, såsom olja och naturgas. Om målet ska bli verklighet inom 25 år behövs nya idéer, innovationer och inte minst investeringar i en aldrig tidigare skådad omfattning. Industrin är redo och vill ställa om men för att kunna göra det måste Europa prioritera industrins konkurrenskraft. Därför bör Sveriges regering driva på för en ny europeisk industrigiv.
Ib Jensen, vd Perstorp
Mark Meier, vd BASF
Mikael Staffas, vd Boliden
Lotta Lyrå, vd Södra
Henrik Sjölund, vd Holmen
Ulf Larsson, vd SCA
Johan Landfors, Nouryon
Emil Källström, vd Sekab
Jan Moström, vd LKAB
