Saab som företag ansvar för utveckling och tillverkning av stridsflyg, ubåtar och sensorer. Dessa har av riksdagen markerats som väsentliga säkerhetsintressen. Företaget har således ansvar för en del av kärnan i svensk försvarsförmåga. Som företag förvaltar Saab därigenom ett mycket stort förtroendekapital direkt kopplat till Sveriges säkerhet. Saab har en särställning i förhållande till övrig försvarsindustri.
Ända sedan 1937 har svenska staten och Saab levt i en symbios med varandra. Bland annat har en stor mängd högkvalitativa militära flygplan, experimentflygplan och civila flygplan utvecklats och tillverkats. Försvaret av Sverige har varit drivkraften bakom statens genom åren oerhört stora beställningar. Miljardbelopp på miljardbelopp av skattemedel har reserverats för detta. Saab är också Sveriges i särklass största exportör av krigsmateriel.
Dagens Saab med över 21.000 anställda, en omsättning på över 40 miljarder och verksamhet över hela världen är ett resultat av samarbetet mellan ägargruppen Wallenberg och svenska staten. Beroendet är ömsesidigt och målet har varit att skapa bästa möjligheter för Sverige i en kris eller krigssituation. Det är också ett faktum att såväl försvarsdepartementet som FMV är aktivt stödjande i samband med Saab:s exportansträngningar.
Från socialdemokraternas sida har vi fört upp frågan om ett statligt delägande i Saab. Vi har också pekat på möjligheten för staten att ha en s k Golden Share (gyllene aktie). En sådan skulle ge staten kontroll och inflytande över försäljning av aktier till utländska intressen eller vid stora strategiska förändringar. Med tanke på den svenska statens stora beroende av Saab är detta inte ett orimligt krav.
Statligt engagemang, delägande och gyllene aktier är relativt vanligt förekommande när det gäller försvarsindustrin. I exempelvis Storbritannien finns kontroll och restriktioner när det gäller utländskt ägande. Så är fallet även i Frankrike. I båda länderna så är staten dessutom delägare i försvarsföretag.
I vårt grannland Norge finns statliga ägarandelar i flera företag. Den stora Kongsbergkoncernen har dessutom statligt majoritetsägande. Även vår genom åren nära säkerhetspolitiska samarbetspartner Finland har ett starkt statligt engagemang i försvarsindustrin. Staten är majoritetsägare i försvarskoncernen Patria som i sin tur äger andra företag.
Det statliga ägandet och även i vissa fall förekomsten av gyllene aktier ingår i de nationella säkerhetsstrategierna. Målet är att både bibehålla och stärka den egna försvarsindustrin. Det som anges som väsentliga säkerhetsintressen ska skyddas. Teknologier som är viktiga för framtiden ska med koppling till den egna nationens behov ges de bästa förutsättningarna för utveckling.
Den negativa omvärldsutvecklingen ökar dessutom kraven på den militära förmågan. Teknikutvecklingen är snabb och både kapaciteter och produktion måste öka. Nya internationella samarbeten kan, även om det handlar om bolag i vänligt sinnade länder, leda till strategiska förändringar i företagen. Det spända säkerhetsläget med krig i Ukraina skärper också kraven på statens förmåga att samverka med försvarsindustrin. Och det innefattar också kontrollen över och utvecklingen inom så kallade kritiska produktområden.
Ett statligt delägande i Saab och möjlighet till en statlig gyllene aktie i företaget skapar både insyn, delaktighet och bidrar till långsiktig stabilitet. Sverige bör ta erfarenheterna och strategin från såväl våra grannländer som Storbritannien och Frankrike på allvar.
En ansvarsfull regering borde våga närma sig Wallenbergsfären och föra dessa viktiga framtidsdiskussioner. Ytterst handlar det om hur vi på bästa sätt värnar Sverige och svenska intressen.
Peter Hultqvist (S), ordförande i riksdagens försvarsutskott
