Hotet om otillbörlig påverkan mot demokratiska val och politiska beslutsprocesser är – med den tekniska utvecklingen – här för att stanna. Det finns ett liknande problem även för näringslivet. De senaste åren har konsumentmakten fått större kraft mot företag. Ett exempel är bojkott mot företag som är kvar i Ryssland. En sådan kraft kan dock missbrukas genom falsk ryktesspridning.
EU har aktiverat sin krismekanism för att skydda valet från desinformation. Länderna kan i större utsträckning dela underrättelser. När 400 miljoner européer ska rösta är EU centralt för möjligheterna att lyckas. Myndigheterna verkar ha bra kontroll på hotbilden. På pressträffen efter mötet berättade Magnus Hjort, generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar, att det finns en rysk infrastruktur som kan användas för påverkan av valet, bland annat kopior på olika webbsajter.
”I slutänden har faktiskt även väljarna ett stort ansvar.”
Det är bra att regering och myndigheter är på bollen. Men det största ansvaret för valdebatten vilar på dess aktörer. Här har politiker och partiorganisationer hittills varit usla. Medvetna missförstånd, offerkoftande och sandlådebeteende är – över hela det politiska spektrumet – tyvärr karaktärsdrag i dagens svenska debatt.
Medierna måste också ta ett större ansvar, främst vad gäller källkritik.
Även andra i samhället måste skärpa sig. Tidigare i veckan försvarade 50 forskare vid Lunds universitet de aktivister som på sistone har stört politiska möten genom att skrika ut sina åsikter. Att kalla aktivisternas metod för odemokratisk är enligt forskarna ”ett steg i utvecklingen mot fascism” (Sydsvenskan 22/4). Forskarna legitimerar därmed logiken i otillbörlig påverkan. Det är ett demokratiskt självskadebeteende som riskerar att göra utländska påverkansoperationer överflödiga.
I slutänden har faktiskt även väljarna ett stort ansvar att granska nyheter och tänka på vad de för vidare.
