Tisdag den 7 maj samlade regeringen ledande aktörer som 2030-sekretariatet för att få input på vad som ska finnas i den nationella energi- och klimatplan som Sverige ska lämna till EU-kommissionen senast till halvårsskiftet. Underlaget kommer från Energimyndigheten, i form av en 262 sidor lång katalog av vad Sverige gör på klimat- och energiområdet och hur långt det räcker gentemot vad EU ålägger oss. En kort sammanfattning: Inte särskilt långt. Sverige är på god väg att bomma alla EU:s centrala mål, med god marginal. Här är vad som gäller och hur vi ligger till:
1. Transporterna: Sverige når inte EU:s krav. De delar av ekonomin som inte omfattas av EU:s utsläppshandel är främst transporter, jordbruk och skog. De regleras genom EU:s ansvarsfördelningsförordning ESR (effort sharing regulation), som slår fast att Sverige ska minska utsläppen från 31,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2021 till 21,6 miljoner ton år 2030. Energimyndigheten räknar inte med att Sverige kommer längre ner än till 25,3 miljoner ton år 2030, och troligen överstiger vi utsläppskraven för varje år fram till dess - till skillnad från Sveriges nationella 2030-mål, är EU:s kumulativt med minskningskrav år för år. Åren 2021–2023 överpresterade Sverige och har ett utsläppsutrymme till godo, men vi får ändå får ett ackumulerat underskott på upp till nio miljoner ton koldioxid år 2030. Huvudorsaken är att befintlig fordonsflotta huvudsakligen tankar bensin och diesel och att den genom den drastiskt sänkta reduktionsplikten blivit mycket mer fossil sedan årsskiftet. En viss tröst är det kanske att Sverige ser ut att klara EU:s krav på minst 29% förnybar energi i transportsektorn alternativt 14,5 % utsläppsreduktion. Vi har mycket förnybar el och många elbilar – just sånt som räknas dubbelt i EU-statistiken. Men det hjälper inte klimatbalansen, som ändå står på ett mycket stort minus jämfört med EU:s krav.
2. Energisektorn: Sverige når inte EU:s krav. EU:s gemensamma mål om andel förnybar energi kommer troligen att ansvarsfördelas mellan medlemsländerna av EU-kommissionen. Sverige skulle då få kravet 76–78 % förnybar energi till 2030. Vi har nu 66% och når enligt Energimyndigheten bara 67 % 2030, trots antaganden om 40 TWh ny vindkraft, 7 TWh ny solenergi och 4 TWh ny biokraft. Nya kärnkraftsreaktorer kan troligen tidigast invigas på 2040-talet, och minskar andelen förnybar el vilket gör att vind, sol och biomassa måste öka i motsvarande mån för att klara EU:s krav.
3. Effektivisering: Sverige når inte EU:s krav. EU-kommissionen meddelade i mars 2024 att Sverige för åren 2021–2030 med nationella styrmedel ska 237 TWh energibesparingar, men Energimyndigheten räknar med att det bara blir två tredjedelar så mycket, 170 TWh.
4. Biomassa: Sverige når inte EU:s krav. Det råder stor osäkerhet om skogens framtida tillväxt och därmed dess upptag av koldioxid. I medelscenariot är nettoupptaget från Sveriges skog och mark, LULUCF-sektorn, 42 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2030. Det är cirka 7 miljoner ton mindre än de 49 miljoner ton EU:s 2030-krav på Sverige innebär. Minskar tillväxten, till exempel på grund av ökad avverkning eller mer skador och angrepp, blir gapet större.
Vägen framåt: Utsläppsrätter, böter eller aktiv politik. Om inte Sverige når sina mål, kan det åtminstone i teorin delvis hanteras genom att köpa utsläppsrätter. Med ett styckepris kring tusenlappen skulle enbart de för höga ESR-utsläppen ge en kostnad för statskassan på uppemot tio miljarder kronor – om det ens finns utsläppsrätter att köpa. Annars blir det till att betala EU:s böter, som troligen blir ännu dyrare.
Ett alternativ är förstås att nå målen – vilket inte minst EU-skeptiska partier bör tycka är mer attraktivt än att köpa exempelvis bulgariska utsläppsrätter för många miljarder, eller skicka än större bötesbelopp till Bryssel. Det mest centrala för regeringen för att nå målen till 2030 och redan långt innan dess bryta kurvan nedåt är då...
... att öka andelen hållbara biodrivmedel i transportsektorn. En snabb ökning av koncentrerade biodrivmedel som HVO100 och biogas och en återställare av den kraftig sänkta reduktionsplikten, kan sammantaget täcka nästan hela transportsektorns utsläppsgap.
Dessutom är detta kommunicerande kärl; ju mer transporternas utsläpp minskar, desto mindre måste jord- och skogsbruket minska sina utsläpp.
... påskynda transporternas elektrifiering. Ju snabbare transporterna ställs om till eldrift, desto mindre fossila bränslen går åt. Därför är det bekymmersamt att andelen elbilar nu står och stampar, och att elbilspremien är avskaffad medan statsbudgeten med mångmiljardbelopp stimulerar fossila drivmedel.
... effektivisera mera. Inte minst på transportområdet finns stora effektiviseringsvinster kvar som lågt hängande frukt. Det är bättre samordning av godstransporter, mer distansarbete och en ökad andel gång, cykling och kollektivt resande, vilket stimuleras till exempel genom det färdmedelsneutrala resebidrag som riksdagen beslutade 2022 men regeringen inte infört. Mer elfordon är faktiskt också till hjälp här, eftersom de är så mycket effektivare än fossilbilen.
EU-experten Magnus Nilsson menar att Energimyndighetens sammanställning som visar att målen inte nås i är princip vad regeringen tänker lämna in. 2030-sekretariatet hoppas att regeringen vill mer än så – att inte uppfylla EU:s krav som Sverige själva varit med att besluta om är ju olagligt.
Därför kommer sekretariatet, och troligen en rad andra aktörer att den 13 maj presentera sina förslag på hur EU-kraven ska nås, vilket också är temat för Klimatriksdagen den 15 maj. Har du tankar och förslag? Då hör du förslagsvis av dig, till sekretariatet eller direkt till regeringen.
Mattias Goldmann är grundare av 2030-sekretariatet och en av Sveriges mest tonsättande debattörer i klimatfrågor.
